Välkommen Raymond Peroti ny styrelsemedlem på Intercult

Möt Intercults nya styrelsemedlem Raymond Peroti!
Raymond är en mångsysslande entreprenör med fokus på musik, ungdomar och samhällsfrågor. Han föreläser, skapar progressiv rappmusik under artistnamnet Blues och är aktuell med podcasten #mittköksbord där han och Qaisar Mahmood pratar normkritik, etnicitet, kultur och nationell identitet med inbjudna gäster.

Wien bjöd på vattennära kultur

Iwona Preis, Thomas Strand och Niklas Hellberg, från Intercult, deltog i plattformen River//Cities möte i Wien från 19-24 juni. Besöket var det sista i en rad besök där sju länder från Europa, med hjälp av EU Kommissionens Grundtvig-program, deltar för att samla kunskap om kulturdriven stadsutveckling i några av Europas vattenstäder.

Vi fick bland annat ta del av hur Donau Insel Fest med 3,2 miljoner besökare, på den konstgjorda ön mitt i Wien, organiserades och genomfördes.

Vi besökte också Karl Marx Hof och fick en inblick i Wiens mångåriga tradition av “Socialhus”. Idag finns dessa hus lite varstans och det är inte bara de med lägst inkomst som bor där. Man berättade att Wien bl a tack vare detta inte har några getton. Vi fick också en inblick i stadens biblioteksverksamhet, kulturbudget, musikpolitik och upprustningar av Wiens kanaler. Slutligen skrev vi på ett manifest med närvarande politiker och journalister.

Ida Burén i Almedalen – om politikers hantering av ungas rätt till kultur

.
Studiefrämjandet och SMoK arrangerar ett gemensamt seminarium i Almedalen 2013! Under paraplyet “Kultur i Almedalen”!

Kommuner, kulturinstitutioner och organisationer har utifrån sitt politiska uppdrag barn och unga som främsta målgrupp. Alla ska inkluderas oavsett socioekonomi, normer, och stereotyper. Men varför misslyckas vi gång på gång? Hur kan alla barn och unga få del av den konst och kultur de har rätt till? Vi vill starta en diskussion om strukturella hinder, fasadsprickor, dimridåer, gatekeepers och annat vi måste våga prata om.

Johan Kellokumpu, utvecklingsledare Studiefrämjandets Riksförbund och Sofia Balic, projektledare SMoK leder ett samtal med:

.
Håkan Sandh, verksamhetschef SMoK
Tjia Torpe, förbundschef Studiefrämjandet
Ida Burén, Intercult
Johan Söderman, docent i musikpedagogik

Intercults dotterbolag SMartSe fortsätter att växa

Just nu pratar vi med Media Evolution i Malmö och Nätverkstan i Göteborg om hur SMartSe ska etableras i Skåne och på västkusten.

Media Evolution är ett mediekluster och en medlemsorganisation som jobbar för att stärka innovation och tillväxt i södra Sveriges mediebranscher. Nätverkstan strävar efter att vara ett av Sveriges främsta resurscentrum för småskalig publicistisk, konstnärlig och annan kulturell verksamhet. Vi måste säga att vi är väldigt nöjda med hur de kan komplettera vår verksamhet. Vi vill samarbeta med de som redan gör bra saker så att vi tillsammans kan bygga ett ekosystem för kreativa frilansare.

Samarbetet inleds med att förbereda etableringen av SMartSe:s två nya kontor. Vi ser fram emot en förstärkning en aktör som lyckats samla den kreativa sektorn i Skåne och skapa internationella mötesplatser, samt av en mycket erfaren och väl förankrad kulturaktör med bas på Västkusten. Den regionala utvecklingen finansieras av Kulturbryggan och SMartBe.

Intercult har inlett ett samarbete med Al Harah Teatern i Palestina

Vi ska hjälpa Al Harah Teatern att bygga upp ett träningscenter för scenkonst – det första i sitt slag i Palestina.

Resurscentret ska erbjuda yrkesträning inom sju områden: scenografi, kostym, ljus, ljud, pjästext, produktion och scen-management. Det lokala scenkonstlivet kommer att stärks, samtidigt som unga palestinier får möjlighet till ett kreativt yrke.

Al Harah, som är en turnerande teater, har en lång relation till Sverige. För detta projekt sökte man en flexibel partner och vi kan konstatera att Intercult har mött sin palestinska motpart vad gäller nätverkande och skapande av långsiktiga samarbetsprojekt.

Vi tackar Riksteatern som kopplade samman oss. Projektet är finansierat av Svenska Institutet Creative Force.

AE-medlemmen Marianne Eriksson berättar om internationella strategier och aktuella projekt

I en serie intervjuer presenterar vi ACCESS EUROPA-medlemmar och deras internationella arbete. Plattformen ACCESS EUROPA är till för hela kultursektorn och vi kommer möta exempel från olika konstnärliga branscher. Först ut är Dans i Värmlands verksamhetsledare Marianne Eriksson som bland annat berättar om hur hon utvecklar dansområdet och hur hon arbetar internationellt.
Dans är en av de konstområden som är naturligt internationella, samtidigt som den är en lillasyster kulturpolitiskt och strukturer har utvecklats först på senare år (som bekant var dansen inte en del av kulturpolitiken från 1974). För arton år sedan fick Marianne Eriksson uppdraget att utveckla, stärka och samordna den konstnärliga dansen, som Värmlands första danskonsulent. Då var förståelsen för dans som ett yrke och konstnärligt uttryck inte särskilt utbrett. Marianne fick svara på frågor från rektorer som ”hur ska vi få våra killar i åk. 9 att ta på sig trikåer?”. Det har hänt en hel del i Värmland sedan dess.

Hur har ni tänkt kring den internationella dansfestivalen Abundance som går av stapeln i Karlstad den 5-7 september 2013?

Vi vill väcka nyfikenhet för dans på en internationell nivå som inte finns i Karlstad. Därför visas allt ute i det offentliga rummet. För att sänka tröskeln ytterligare för publiken så är allt dessutom gratis. Publiken kommer att möta de unga och nya. Här är det inte de mest etablerade kompanierna som kommer.

Vi vill också skapa en mötesplats för danskonstnärerna som kommer. På flera sätt försöker vi att skapa en attraktiv miljö att komma till. Det blir ett stort välkomstparty och sista dagen tar vi med alla deltagare på en resa i Värmland där vi äter och umgås. Det kommer finnas möjlighet att delta i workshops på plats. På en öppen scen ska deltagarna kunna prova nya samarbeten och möten. För de dansare som kommer som inte är en del av programmet innebär det också en scen att visa upp sig på.

I år kommer det 85 deltagare ifrån 19 länder. Sedan starten 2004 har vi tagit emot deltagare från hela världen. Många länder återkommer, som Holland, England, USA, Ryssland, men om man räknar varje land en gång så blir det 41 länder.

Hur arbetar ni med det internationella i dansfestivalen?

Varje år får vi ett internationellt nätverk som kommer med våra medarbetare. Danskonstnärer har ofta redan ett stort internationellt nätverk genom utbildningar eller arbete i andra länder, ofta är man 10-15 olika nationaliteter i en klass och då ska man komma ihåg att varje student dessutom har sina egna kontakter.
Den konstnärliga ledningen består i år av ett team med tre konstnärer med olika ingångar till dansen. Christoffer Engdahl är utbildad i Frankrike och Laban i London, samt på ett engelskt universitet där han i sitt forskningsarbete skapade ett socialt nätverk av dansare, som även det är internationellt. Tanja Tamminen har sin utbildning från Iwansson i Tyskland och Håkan Mayer har varit aktiv som dansare och koreograf sedan början av 80-talet. Han har varit anställd på Kungliga Operan och arbetat med koreografer som Per Jonsson, Kvarnström, Birgit Cullberg mfl..
Vi ser till att nå ut till tidigare deltagare. Förra upplagan av Abundance hade över 100 deltagare från många olika länder och svenska grupper har många gånger internationella dansare.
Inför inbjudan till Abundance 2013 bad jag även ACCESS EUROPA-medlemmarna om hjälp med spridning till sina internationella kontakter.

Hur är festivalen organiserad och vem finansierar den?

Festivalen är en del av Dans i Värmlands verksamhet. Vi har en projektledare, Ulrika Lassing och ett antal personer med olika ansvarsområden, men ingen av oss jobbar heltid med Abundance. Under genomförandet är hela personalen engagerad plus en rad samarbetsparter och volontärer. Budgeten ligger på 1,2-1,4 miljoner och då är inte arbetet vi gör i ordinarie tjänster eller projektanställningar, eller samarbetsparters insatser inräknat. Finansieringen kommer dels från Region Värmland och Karlstad kommun. Abundance är också en del av ett treårigt projekt med stöd av Kulturrådet – Dansplattform Värmland som syftar till att få fler arrangörer av professionella dansföreställningar. En viktig del i finansieringen och även för det lokala engagemanget är våra samarbetspartners. Dessutom söker varje deltagande danskompani finansiering i sitt hemland. De får boende och omkostnader på plats, men inte resa hit och ingen ersättning.

Vilka är dina prioriteringar när det gäller Dans i Värmlands internationella arbete?

Man lär sig så mycket av att ta del av vad andra gör. Det ger nya perspektiv. Det utvecklar vår verksamhet. och berikar så småningom det kulturliv som vi har här. Genom arrangemang blir de internationella influenserna också synliga för en publik.

Det är sällan det man tror man ska få utbyten kring som berikar. Man får andra perspektiv än man förväntade sig. I Colombia, där vi gjorde ett utbyte 2004, var det inte just dansen utan hur samhället såg ut som gjorde intryck: patriarkatet, hur kvinnan hyllas, de gigantiska dansfestivalerna, all glädje samtidigt som vardagen präglas av osäkerhet – varje dag sker det mord och kidnappningar. Dans i skolan hos oss handlar mycket om att uttrycka sina känslor och att berätta. I Colombia upplevde vi att man inte tog vara på denna kraft och möjlighet när man arbetade med dansen i skolan, något vi tänkte, utifrån vårt perspektiv, att man borde. Vi förstod senare att dansens funktion i ett samhälle med mycket våld och osäkerhet kanske var att vara en nödvändig frizon från detta.

För att få ett djupare utbyte, där man verkligen får med sig andra och oväntade perspektiv tror jag det krävs att personen som leder gruppen har en ingång i landet. Och att jag som reser vill lära mig någonting av kulturen. Under ett två veckors utbyte i Ghana leddes vår grupp av en professor som också var utvecklingshövding i två byar dit han tog oss. På väg hem från resan blev jag ganska överraskad. På flygplatsen mötte vi personal från Sida som hade varit där i flera år men fortfarande hade inställningen att ”vi ska komma och hjälpa dem”:

Dansen som område har internationella nätverk naturligt, finns det något område som du saknar kontakter inom?

Ja, det är ganska lätt att få internationella kontakter inom dansområdet. Vill man rigga något så är det ganska enkelt. Men om man ska rigga ett europeiskt projekt så behöver man veta var man skulle vända sig för att hitta verksamheter som har mandat att fatta beslut ekonomiskt. Det är svårt att veta vilken status och möjligheter en viss partner har. För att vara med i ett EU-projekt krävs det att man har god likviditet och kan ligga ute med pengar.

Jobbar du med något europeiskt projekt just nu?

På Dans i Värmland gör vi sedan 1999 något som kallas för Drömsommarjobbet. Gymnasieelever får söka sommarpraktik som dansare. I år får 20 unga dansare under fyra veckor tillsammans med koreografen Kirstine Ilum, en koreografassistent, en kompositör och två produktionsassistenter, en inblick i yrket som dansare. Jag undersöker möjligheten att göra Drömsommarjobbet till ett europeiskt projekt. Vid två tillfällen på ACCESS EUROPAS medlemsmöten har jag passat på att fråga om tips och erfarenheter kring bland annat att jobba med volontärer. Flera medlemmar hade tips på personer och organisationer och annan respons och mejlade mig.
I dag har vi samarbete med fem regioner i Norge och Sverige, men på sikt skulle jag vilja utveckla detta till ett Europeiskt projekt. Då med möjlighet för de som studerar till dansare på Europeiska yrkesutbildningar, att söka praktik inom Drömsommarjobbet.

Study visit from Malta

Glen Callejas from the Culture and Audiovisuals Unit in Valletta, Malta reflects about a study visit to Intercult, Stockholm, March 2013.
.

“In a time of change, inspiration and focus are indispensable. In the terrain between the two is where I meet resourcefulness.”

.

This article is a condensed personal story of how the Maltese Cultural Contact Point is actively devising this meeting with resourcefulness through a Continuous Professional Development programme with INTERCULT in Sweden.

Read.

Glen Calleja in Stockholm

An artistic perspective of Stockholm

2014 should bring about significant changes in the landscape of European public funding for the creative industries with the introduction of the Creative Europe programme replacing the European Commission’s current Culture and MEDIA programmes. The precarious status in which old operational models and project development systems are now in provide us with a huge opportunity for reflection and for politically claiming new territories to our advantage.  Or is this just over simplistic rhetoric by a bureaucrat in denial of a crisis?

Part of my job is to meet artists who need to translate project ideas, sometimes long-standing dreams, into concrete proposals for funding through European programmes. I often forget that the meeting has other dreams that are calling for realisation; my own dreams.  In short, when at work, I often forget that I am more than a bureaucrat.  But I digress…or perhaps not.

Hallonbergen – a suburb of Stockholm

We started the dialogue with INTERCULT as part of our Continuous Professional Development programme for 2013, with the hope of gaining new insights into concrete practices and operational strategies applied by an independent organisation in the cold cold North. The crossing from Malta, at the very periphery of Europe, to Stockholm in another periphery, is in itself significant in this learning process.

A second significant factor is the matching of the nature of the organisations. INTERCULT is an established organisation working in the field of advocacy for the arts on a European level, CCP (Malta) is hosted by a ministry and operates within the sometimes-rigid parameters of the public sector system.  I was curious about how cultural projects were developed and implemented in Sweden, about the success of the Creative Industries in the North and the factors that promoted a culture of innovation there and, most of all, I wanted to know how Ida, Chris and Iwona saw INTERCULT developing in the coming years as the whole ‘Creative Industries’ change, I wanted to know their individual dreams and aspirations and how they meant to realise them.

Outside Filmhuset (The House of Film), Stockholm

In Stockholm we first met Ida who played the gracious guardian throughout the whole one week visit. She shared with us how INTERCULT operates and the projects they are working on at the moment. We asked a million nosy questions, sometimes nosy enough to be verging on the intrusive, but this was a unique opportunity for a bunch of three Mediterranean bureaucrats to get a peak into the wealth of experience and expertise built over the past 17 years.

Looking at the Slussen-project

Haninge Library

In Sweden we also took part in the River//Cities network meeting and visited a number of sites and projects focusing on urban development around waterfronts. The revamp of the area of Slussen with major infrastructural interventions presented a number of key issues relating to people(resident)- centred regeneration policy versus city planning strategies that prioritised the commercial regeneration of the area. How are the residents participating in the planning process and at what stage does one open the planning phase for outside contributions? This, the democratisation of the city planning process, was perhaps the most recurrent question in all the sites we visited with the River//Cities network. How can the Haninge library be more than a repository of books and be at the service of residents as a cultural space where people of different generations meet and socialise? How can Fargfabriken inspire reflections and experimentation on urban development? How does Kerstin Bergendal do to engage with residents in the Park Lek project? All of this provided us with lots of insightful discussions and useful reflections on principles that can be applied to almost any process be it city planning, funding proposal for one of the European Commission’s programmes or a simple audience development plan for an organisation.

In brief, we learnt a lot in a very short time.

Written by: Glen Calleja

Culture and Audiovisuals Unit, Valletta, Malta

.

Photographs: Ritianne Muscata

Culture and Audiovisuals Unit, Valletta, Malta

Besök från Maltas kulturdepartement

18 mars 2013 har vi på Intercult ett första besök av Glen Calleja, Graziella Farrugia och Ritianne Muscat från Maltas Kulturdepartement och Culture Contact Point. Vid fyra tillfällen under 2013 kommer vi att ta emot kulturgäster från Malta som kommer att följa Intercults arbete samt delta i skäddarsydda fortbildningstillfällen. Denna gång har de bl a gjort ett studiebesök hos Kulturrådet.