Hur ska EU tackla “fejknyheter” och hatpropaganda på nätet?

Falska nyheter är inget nytt fenomen, men via sociala medier har de fått större spridning än någonsin tidigare. Nästan hälften av alla EU-medborgare (46 procent, 2016) får sina nyheter via sociala medier och tenderar att dela dem vidare utan faktakoll. Sex av tio nyheter delas utan att användarna läst igenom dem. Propaganda och hatiska kommentarer sprids också, och i veckan diskuterar parlamentet hur detta samhällshot kan bemötas. Se höjdpunkterna ur plenardebatten den 5 april i vår video.

Fejkade nyheter (fake news) utgörs av desinformation, fabricerade uppgifter eller ren bluff som framställs som journalistiska produkter med syfte att manipulera läsarna. Detta är en form av alternativ fakta och post-sanning, vilket av Oxford Dictionaries utsågs till 2016 års internationella ord. Begreppet definieras som ”ett ord som relaterar till eller betecknar omständigheter där objektiv fakta påverkar den allmänna opinionen mindre än känslor och personliga uppfattningar.”

Fejknyheter är inget nytt fenomen, men via sociala medier blir de mer personliga och lättare att sprida än någonsin tidigare. Under den amerikanska presidentvalkampanjen 2016 fick fejkade nyheter större viral spridning än riktiga nyheter, exempelvis i den falska historien om att påven stödde Donald Trumps kandidatur.

Flera skäl bakom spridningen

Denna typ av uppdiktade historier och fabricerad fakta sprids av flera skäl.

  • clickbait (sv. klickbete): material som sprids med det främsta syftet att generera klick och dra upp antalet besökare på en webbsida och därigenom öka annonsintäkterna
  • desinformation: vilseledande innehåll som skapats för att få läsarna eller tittarna att dra vissa slutsatser. Syftet är att misskreditera och underminera politiska motståndare. Detta verktyg används både av stater (exempelvis Ryssland i sin hybridkrigföring mot Ukraina) och av icke-statliga aktörer (vilket den amerikanska valkampanjen visade prov på).

Ingen enighet om lösningar

Som onsdagens plenardebatt visade så finns det ingen unison uppfattning i parlamentet om hur EU ska arbeta för att förhindra spridningen av falska nyheter och hatiska inlägg. Vissa ledamöter förespråkade eget ansvar, andra efterlyste rättsliga åtgärder och böter. Några ledamöter ville emellertid inte se någon skärpt lagstiftning alls och talade om försök att tysta avvikande politiska uppfattningar och gjorde referenser till Sanningsministeriet i George Orwells ”1984!”.

– Censur är inte ett alternativ när vi försöker tillämpa rättsstatens principer online, sade Marietje Schaake (ALDE, Nederländerna).

– Men jag känner mig inte heller trygg med att Silicon Valley eller Mark Zuckerberg får formge våra verkligheter eller våra sanningar.

Andrew Lewer (ECR, Storbritannien) varnade för att kampen mot hatiska nätuttalanden kan förefalla hedervärd men om det sker utan försiktighet kan det få diktatoriska drag.

– Vem avgör vad näthat är, frågade han retoriskt,


Skärpt lagstiftning eller frivilliga regler

Tanja Fajon (S&D, Slovenien) välkomnade EU-kommissionens uppförandekod mot näthat men uppmanade den också att presentera rättsliga åtgärder. Hon efterlyste böter för dem som inte plockar bort falska nyheter eller olagligt innehåll.

– Uppförandekoden är ett viktigt steg, men frivilliga regler är inte tillräckligt, sade hennes gruppkollega Josef Weidenholzer (S&D, Österrike).

Enligt Monika Hohlmeier (EPP, Tyskland) krävs avvägd lagstiftning för att bekämpa spridningen av falska nyheter.

– Vi har åsiktsfrihet men du har inte alternativa fakta, du har enbart fakta. Det är nödvändigt med rättsliga åtgärder på EU-nivå för att effektivt bemöta detta, sa hon.

Andra ledamöter ansåg att det var för naivt att tro att problemet skulle försvinna genom skärpta lagar.

– Om du ser till populismens orsaker, näthat etc, så börjar det inte på nätet (…), det finns rotat i samhället självt och det är samhällsklimatet vi måste förändra, sa Martina Michels (GUE/NGL, Tyskland)

Julia Reda (Greens/EFA, Tyskland) var också skeptisk:

– Ingen teknik är tillräckligt kvalificerad för att identifiera hatpropaganda. Genom att enbart förlita oss på teknologi så hjälper vi inte offren och vi tystar det fria ordet, sa hon.

Vägen framåt enligt Julia Reda vore att fokusera mer på brottsbekämpning avseende hatpropaganda och göra det lättare att anmäla brott på nätet.

Leave a Reply