I en serie intervjuer presenterar vi ACCESS EUROPA-medlemmar och deras internationella arbete. Plattformen ACCESS EUROPA är till för hela kultursektorn och vi kommer möta exempel från olika konstnärliga branscher. Först ut är Dans i Värmlands verksamhetsledare Marianne Eriksson som bland annat berättar om hur hon utvecklar dansområdet och hur hon arbetar internationellt.
Dans är en av de konstområden som är naturligt internationella, samtidigt som den är en lillasyster kulturpolitiskt och strukturer har utvecklats först på senare år (som bekant var dansen inte en del av kulturpolitiken från 1974). För arton år sedan fick Marianne Eriksson uppdraget att utveckla, stärka och samordna den konstnärliga dansen, som Värmlands första danskonsulent. Då var förståelsen för dans som ett yrke och konstnärligt uttryck inte särskilt utbrett. Marianne fick svara på frågor från rektorer som ”hur ska vi få våra killar i åk. 9 att ta på sig trikåer?”. Det har hänt en hel del i Värmland sedan dess.

Hur har ni tänkt kring den internationella dansfestivalen Abundance som går av stapeln i Karlstad den 5-7 september 2013?

Vi vill väcka nyfikenhet för dans på en internationell nivå som inte finns i Karlstad. Därför visas allt ute i det offentliga rummet. För att sänka tröskeln ytterligare för publiken så är allt dessutom gratis. Publiken kommer att möta de unga och nya. Här är det inte de mest etablerade kompanierna som kommer.

Vi vill också skapa en mötesplats för danskonstnärerna som kommer. På flera sätt försöker vi att skapa en attraktiv miljö att komma till. Det blir ett stort välkomstparty och sista dagen tar vi med alla deltagare på en resa i Värmland där vi äter och umgås. Det kommer finnas möjlighet att delta i workshops på plats. På en öppen scen ska deltagarna kunna prova nya samarbeten och möten. För de dansare som kommer som inte är en del av programmet innebär det också en scen att visa upp sig på.

I år kommer det 85 deltagare ifrån 19 länder. Sedan starten 2004 har vi tagit emot deltagare från hela världen. Många länder återkommer, som Holland, England, USA, Ryssland, men om man räknar varje land en gång så blir det 41 länder.

Hur arbetar ni med det internationella i dansfestivalen?

Varje år får vi ett internationellt nätverk som kommer med våra medarbetare. Danskonstnärer har ofta redan ett stort internationellt nätverk genom utbildningar eller arbete i andra länder, ofta är man 10-15 olika nationaliteter i en klass och då ska man komma ihåg att varje student dessutom har sina egna kontakter.
Den konstnärliga ledningen består i år av ett team med tre konstnärer med olika ingångar till dansen. Christoffer Engdahl är utbildad i Frankrike och Laban i London, samt på ett engelskt universitet där han i sitt forskningsarbete skapade ett socialt nätverk av dansare, som även det är internationellt. Tanja Tamminen har sin utbildning från Iwansson i Tyskland och Håkan Mayer har varit aktiv som dansare och koreograf sedan början av 80-talet. Han har varit anställd på Kungliga Operan och arbetat med koreografer som Per Jonsson, Kvarnström, Birgit Cullberg mfl..
Vi ser till att nå ut till tidigare deltagare. Förra upplagan av Abundance hade över 100 deltagare från många olika länder och svenska grupper har många gånger internationella dansare.
Inför inbjudan till Abundance 2013 bad jag även ACCESS EUROPA-medlemmarna om hjälp med spridning till sina internationella kontakter.

Hur är festivalen organiserad och vem finansierar den?

Festivalen är en del av Dans i Värmlands verksamhet. Vi har en projektledare, Ulrika Lassing och ett antal personer med olika ansvarsområden, men ingen av oss jobbar heltid med Abundance. Under genomförandet är hela personalen engagerad plus en rad samarbetsparter och volontärer. Budgeten ligger på 1,2-1,4 miljoner och då är inte arbetet vi gör i ordinarie tjänster eller projektanställningar, eller samarbetsparters insatser inräknat. Finansieringen kommer dels från Region Värmland och Karlstad kommun. Abundance är också en del av ett treårigt projekt med stöd av Kulturrådet – Dansplattform Värmland som syftar till att få fler arrangörer av professionella dansföreställningar. En viktig del i finansieringen och även för det lokala engagemanget är våra samarbetspartners. Dessutom söker varje deltagande danskompani finansiering i sitt hemland. De får boende och omkostnader på plats, men inte resa hit och ingen ersättning.

Vilka är dina prioriteringar när det gäller Dans i Värmlands internationella arbete?

Man lär sig så mycket av att ta del av vad andra gör. Det ger nya perspektiv. Det utvecklar vår verksamhet. och berikar så småningom det kulturliv som vi har här. Genom arrangemang blir de internationella influenserna också synliga för en publik.

Det är sällan det man tror man ska få utbyten kring som berikar. Man får andra perspektiv än man förväntade sig. I Colombia, där vi gjorde ett utbyte 2004, var det inte just dansen utan hur samhället såg ut som gjorde intryck: patriarkatet, hur kvinnan hyllas, de gigantiska dansfestivalerna, all glädje samtidigt som vardagen präglas av osäkerhet – varje dag sker det mord och kidnappningar. Dans i skolan hos oss handlar mycket om att uttrycka sina känslor och att berätta. I Colombia upplevde vi att man inte tog vara på denna kraft och möjlighet när man arbetade med dansen i skolan, något vi tänkte, utifrån vårt perspektiv, att man borde. Vi förstod senare att dansens funktion i ett samhälle med mycket våld och osäkerhet kanske var att vara en nödvändig frizon från detta.

För att få ett djupare utbyte, där man verkligen får med sig andra och oväntade perspektiv tror jag det krävs att personen som leder gruppen har en ingång i landet. Och att jag som reser vill lära mig någonting av kulturen. Under ett två veckors utbyte i Ghana leddes vår grupp av en professor som också var utvecklingshövding i två byar dit han tog oss. På väg hem från resan blev jag ganska överraskad. På flygplatsen mötte vi personal från Sida som hade varit där i flera år men fortfarande hade inställningen att ”vi ska komma och hjälpa dem”:

Dansen som område har internationella nätverk naturligt, finns det något område som du saknar kontakter inom?

Ja, det är ganska lätt att få internationella kontakter inom dansområdet. Vill man rigga något så är det ganska enkelt. Men om man ska rigga ett europeiskt projekt så behöver man veta var man skulle vända sig för att hitta verksamheter som har mandat att fatta beslut ekonomiskt. Det är svårt att veta vilken status och möjligheter en viss partner har. För att vara med i ett EU-projekt krävs det att man har god likviditet och kan ligga ute med pengar.

Jobbar du med något europeiskt projekt just nu?

På Dans i Värmland gör vi sedan 1999 något som kallas för Drömsommarjobbet. Gymnasieelever får söka sommarpraktik som dansare. I år får 20 unga dansare under fyra veckor tillsammans med koreografen Kirstine Ilum, en koreografassistent, en kompositör och två produktionsassistenter, en inblick i yrket som dansare. Jag undersöker möjligheten att göra Drömsommarjobbet till ett europeiskt projekt. Vid två tillfällen på ACCESS EUROPAS medlemsmöten har jag passat på att fråga om tips och erfarenheter kring bland annat att jobba med volontärer. Flera medlemmar hade tips på personer och organisationer och annan respons och mejlade mig.
I dag har vi samarbete med fem regioner i Norge och Sverige, men på sikt skulle jag vilja utveckla detta till ett Europeiskt projekt. Då med möjlighet för de som studerar till dansare på Europeiska yrkesutbildningar, att söka praktik inom Drömsommarjobbet.