Dagens första deltagare anlände med god marginal före utsatt tid. Margareta Hedström, från Ideell kulturallians, svepte in på Kägelbanan med den, för årstiden, ovanligt varma och blåsiga vinden i ryggen. Över en ångande kopp kaffe berättar hon att hon har stora förväntningar på dagens konferens, och att hon hoppas få byta erfarenheter med andra kulturorganisationer. ”Kulturen är kittet mellan människor”, säger hon, och är nyfiken på att få höra vad som händer, inom det området, i landet. Få höra vad det finns för tankar i olika regioner, och hur långt man har hunnit med sin samverkan. Det ser hon fram emot.
En annan av morgonens kaffedrickare är Paul Reichberg, från Senioruniversitetet i Uppsala. Han tycker också att dagens konferens ska bli mycket intressant, och säger att det har hänt mycket positivt de senaste åren, när det gäller samverkan. Det finns starka ambitioner menar han, och är hoppfull inför framtiden när det gäller kulturpolitiken, med ett Europeiskt perspektiv i sikte. För trettio år sedan jobbade han som kommunal kulturchef, och då talades det överhuvudtaget inte om samarbete. Inte alls. Men dagens kulturpolitik kan bli ännu mer progressiv, anser han, och bli en motkraft mot den högerinriktade utvecklingen i Europa. Han är allvarligt bekymrad över dagens politiska läge, säger han, och menar att Europas demokrati är i fara. Men det som ändå ger honom hopp är den nordiska formen för folkbildning. Den är grunden för demokrati, anser han, och menar att folkbildning är en motkraft mot den förflackning av demokratin som nu sker runt om i Europa. Han påminner om tiden efter andra världskrigets slut. Då uppstod en optimistisk tro på Europas välfärdsutveckling, i alla fall när man tänkte på Västeuropas utveckling. Bort från nazism, fascism och kolonialism. Men nu har pendeln slagit tillbaka, säger han. ”Vi ser tyvärr en extremt högerinriktad utveckling, och det är lätt att tappa framtidstron”. Det tycker han är oroande.
Olof Walldén, från Landstinget Västmanland – Regionala beredningen, är också intresserad av demokrati- och kulturfrågor. Han hoppas att under dagen få diskutera hur det området kan bli tydligare i Kulturdepartementet, berättar han, strax innan konferensen börjar. Som det ser ut nu har det blivit fokus på storstadsfrågor, tycker han. Något han vill ska ändras. Han ska också ägna dagen åt att nätverka och diskutera samverkansmodellen, som han inte anser vara rättvis. ”Den håller på att krackelera”, säger han, och menar att staten abdikerat och överlåtit till de olika regionerna att ta större ansvar, utan att tillföra mer anslag. Han vill att staten tar ett tydligare ansvar och vill se ett större samarbete mellan Utbildningsdepartementet, Kulturdepartementet och Landsbygdsdepartementet.
Dessa röster från några av dagens deltagare sammanfattar mycket väl det konferensen handlade om – Kulturen som drivande kraft i framtidens Europa.
Robert Manchin, dagens huvudtalare och forskare inom sociologi i Europa och USA, bland annat, belyste hur sociala och kulturella faktorer påverkar samhällens välfärd. Han betonade vikten av att ta tillvara människors upplevda känsla av välbefinnande, och deltagande i samhället. Kultur och en känsla av deltagande är fundamenten i människors liv, ansåg han, och varnade för de ökade klyftor som uppstått mellan människor de senaste åren, sedan 2008. ”Vi måste tänka mer globalt nu”, sa han. ”Människor från stora delar av världen kommer att definiera sig som Européer i framtiden. Det är viktigt att Europa tar hand om alla sina medborgare!”
Chris Torch, grundare, konstnärlig ledare och VD på Intercult, var inne på samma spår, och menade att kultur inte bara är konst, utan även utbildning och folkrörelser. Han poängterade vikten av att besluten kommer närmre medborgarna, och sa att vi måste sluta tala om bara urbana miljöer. Alla regioner måste inkluderas, ansåg han. ”Vi måste minska klyftan mellan människor – mellan stad och land”!
Under lunchen, som bestod av nudelsallad med kyckling, minglad deltagarna och många röster hördes. En av dem tillhörde Daniel Borgman, från region Halland, som tyckte att det fina med den här konferensen var att han får tillfälle att nätverka och ta del av vad som händer med kulturutvecklingen i Europa. Han var intresserad av att diskutera samverkansmodellen med andra organisationer, och ta en diskussion om kulturanslagen, som han tyckte fördelades orättvist. ”Det mesta hamnar i Stockholm”, sa han, och såg inte glad ut.
Fredric Thomsen, från studieförbundet Bilda, ville också belysa kulturanslagen som för deras del minskar. Studieförbunden har en stor betydelse för landets kultur och måste få mer medel och gensvar från bidragsgivare och andra finansiärer, menade han. ”Förutom att jobba traditionellt med föreningar, församlingar och andra kulturyttringar, jobbar vi mycket med att plocka upp människor där de befinner sig – för att de ska få en så naturlig ingång till oss som möjligt. Vi har studiecirklar i svenska och samarbetar med flera organisationer som arbetar med asylsökande människor, och arbetslösa invandrare. Mötesplats Södertälje, är ett sådant exempel. Nyby vision, i Uppsala, ett annat”. Så refererade han till vad Per Olsson Fridh, statssekreterare i Kulturdepartementet, hade poängterat i sitt tal: att det är viktigt att människor är nära kulturen. Han menade att det är kulturen som håller ihop ett land. Att det är kulturen som gör oss till människor. Han ville stärka kulturpolitiken och låta folkbildningen tydligare ingå, något Fredric Thomsen absolut höll med om.
Annika Lykta, från Långsjö teater i Gnesta, kom inrusande på eftermiddagen med andan i halsen. Hon var förhindrad att delta under förmiddagen men var nu glad över att vara på plats. Snabbt berättade hon om den nystartade scenkonstgrupp hon ingår i. De jobbar mycket med hållbar utveckling, även ur ett Europeiskt perspektiv, sa hon, och snart ska de börja samarbeta med en grupp i Ungern. Och så har de samarbete med forskare runt om i Europa. Hon tycker att kulturarbetare mycket väl kan kommunicera forskning, sa hon, och så var hon väldigt glad över Intercults och Riksteaterns konferens – över deras utbildningar och inbjudningar. ”De inspirerar mig och ger mig möjligheter till nätverkande. Hälsa dem det”! Och så försvann hon in till föreläsningssalen. Hon ville inte missa en minut till.
I slutet av dagen dök Margareta Hedström, från Ideell kulturallians, upp igen, i vimlet. Hennes förväntningar på dagen hade införlivats, sa hon. Men hon tyckte att Robert Manchine borde ha fått mer talartid, för att berätta hur de hade gått vidare med sina forskningsunderlag. Och så hade hon velat få veta mer i detalj hur de olika regionernas olika samverkan fungerat – hur samtalen hade gått till. Hur man hade gått vidare. Det verkade ha fungerat lite olika, i olika regioner, konstaterade hon. Och så var hon förvånad över att höra att statssekreterare Per Olsson Fridh, sällan hinner läsa igenom hela rapporterna han får…
Sonja Östergren
frilansjournalist
sonja@lifetelling.se